Jag hoppas att när vädret teoretiskt blir varmare (jag sa teoretiskt) och fler och fler utav oss åker ut på resor till olika ställen, låt oss stanna en stund och tänka över vart din resa kommer att ta dig. Vi ahr nog alla haft stunder när vi satt oss i bilen och börjat att köra runt bara för att det är kul, och njuter utav det vi ser medan vi åker mot inget speciellt mål, men i slut änden så måste vi åka mot ett speciellt mål. Om vi inte gör det – än hur mycket vi ogillar att erkänna det för oss själva – och pågrund utav alla praktiska orsaker, så är vi vilse. Och om vi inte gör det så kommer vi att vara mitt ute i Gud vet var, hungriga och trötta. Och det är vanligtvis inte så kul. Men hur många utav oss som kallar oss Kristus följeslagare vet inte var vi är på väg, eller ens var vi är just nu. Nå, vi kan kalla oss Kristus följeslagare hur mycket vi vill, men enda sätter som vi kan känna Honom, och vet att vi känner Honom, är om vi verkligen har ett förhållande med honom.
Kanske har du varit på släktträffar där du mött avlägsna kusiner och andra som också har ditt efternamn, men du vet inte vilka dessa människor är. Är dom en del utav din familj? Det verkar inte så övertygande om vi kallar oss en del utav familjen men inte har något förhållande med dem.
Men hur många utav oss är så här med Kristus och, har i processen ingen ide om varför eller om vi följer Honom. Är det tid att få veta om vi följer Kristus eller inte? Om han leder men vi inte följer, är vi då på väg till någonting viktigt? Kallar vi oss Kristus följeslagare utan att veta vad meningen med vårt liv är? Jag tror inte att det är så svårt bara vi börjar med vad Han sa till oss: Plocka upp ditt kors och följ Honom, skapa lärjungar ifrån alla nationer och håll ut till slutet. Det är rätt så enkelt. Antingen så lever vi farligt för Kristus. Eller så lever vi farligt för oss själva. Men det är en stor skillnad i de båda farorna: Jesus sa att som världen hatar Honom; hatar den de som älskar Honom. Jag hoppa att vi ser bevis på detta varje dag i våra liv, för att om vi inte ser att världen hatar oss på grund utav Kristus, ser de då honom i våra liv? Om inte, så är vi mitt i fel sorts fara. Och jag skulle hata att vara där.
Vi har alla blivit väckta vid olika tider utav en knackning på dörren, ett telefon samtal eller något annat sätt som någon försökt få vår uppmärksamhet. Så vi väger våra val: Stannar vi där vi är och hoppas att den andra personen ska sluta, och sedan somna igen? Eller stiger vi upp och öppnar dörren eller svarar i telefonen? Om det är någon som vi väntat på att höra utav så är det självklart att vi svarar. Men hur är det om vi inte vill prata med den personen? Till slut kommer de att sluta knacka på, med det betyder ju inte att inte bry sig om knackningen är en bra sak. Om du har en alvarlig sjukdom som kan bli botad genom en smärtsam men effektiv behandling, vad är då dina val? Att stå ut med vad som behövs för att hela dig – eller låta sjukdomen döda dig. Om du struntar i vad din doktor säjer för att du vill känna dig bra för stunden, så kommer det inte at vara så många stunder kvar för dig att må bra på kvar.
Detta är den andra sidan utav att leva farligt. Om vi undviker att följa Kristus på grund utav vad det kommer att kosta oss, på grund utav vad vi kommer att gå igenom, så spelar vi inte med så goda odds. För att medan Jesus lovar att vi kommer att få problem i denna värld om vi följer Honom (Joh 16:33), så lovar Han också att Han aldrig kommer att lämna oss eller glömma oss (Heb 13:5). Borde vi hellre stå ut med vad det krävs för att följa Honom? Eller borde vi hellre strunta i knackningen på dörren och vara ensamma? Väldigt ensamma.
Så saken är vad är det som vi gör med vad Kristus sa åt oss att
göra. Svarar vi Honom när han knackar? Eller struntar vi i
knackningen på dörren? Våra hjärnor må vara fulla med kunskap om
Jesus, men vad gör vi åt det? Gör det oss något gott alls att bara
höra Ordet men inte göra något åt det (Luk 6:46), att ignorera vad
Jesus säjer åt oss att göra, kanske för att vi vill vara säkra på
våra egna villkor och inte Hanns? Det är att leva farligt, och det
är fel sätt att göra det på. Bara för att vi kan köra säkert i
Så vad är våra val när vi följer Kristus? So what are our options in following Christ? Går vi med full fart på vår egen väg bara för att det har känts säkert så långt och har inte dödat oss än? (1Tess 5:3) Eller följer vi Kristus dit Han leder oss och litar på Honom vad än vi går igenom, hur guppig och small vägen än ser ut, hur mörka och öde saker omkring oss än ser ut, med tillit på att hur saker än ter sig för oss, så leder Han oss till det enda riktiga stället med säkerhet. Ingen tar sig någonstans om de bara sitter i mitten
Med Kärlek,
Mike
VAR SNÄLL OCH ANVÄND
TILLBAKA KNAPPEN PÅ DIN WEBBLÄSARE